Personlig assistans för barn och unga

Det är inte bara vuxna utan även vissa barn och ungdomar med omfattande funktionsnedsättningar som har rätt till personlig assistans. Nyfödda barn kan bli assistansberättigade och genom personlig assistans ges möjlighet att lämna sjukhuset och åka hem tillsammans med sina föräldrar och till eventuella syskon.

När handikapputredningen arbetade fram reformen var det inte självklart att barn skulle inkluderas i lagen om stöd och service (LSS) utan man föreslog en nedre åldersgräns på 16 år. En sådan åldersgräns avslogs dock av den dåvarande regeringen som ansåg att samhällets stöd för många familjer med barn som hade en omfattande funktionsnedsättning inte fungerade tillfredsställande och att få av dessa barn kunde leva som andra barn i motsvarande ålder. Regeringen tyckte att personlig assistans kunde vara av grundläggande betydelse även för barn som har ett omfattande vårdnadsbehov som går utöver vad föräldraansvaret omfattar. Sedan LSS infördes 1994 har därför många barn och ungdomar fått möjligheten till ett personligt utformat stöd och levt med personlig assistans.

Utveckling från barn till vuxen

Ursprungligen var stödinsatserna enligt LSS tänkta för vuxna som skulle få möjlighet till inflytande och självbestämmande över sitt liv och över den hjälp och det stöd som samhället erbjuder. Men när lagen instiftades togs åldersgränsen bort och alla, även de minsta barnen, omfattas. För minderåriga är det föräldrarna eller annan vårdnadshavare som ansöker om en insats enligt LSS, till exempel personlig assistans. De tar också på sig ansvaret att utforma assistansen med barnets bästa i åtanke. I vår goda ambition har vi vuxna, till exempel föräldrar, LSS-handläggare, assistansanordnare eller personliga assistenter, ibland lätt för att fatta beslut utan att ta reda på vad barnet eller ungdomen själv vill.

Alla barn utvecklas från ett naturligt beroende av någon eller några vuxna, för det mesta föräldrarna, till mer eller mindre självständiga individer. Personlig assistans är ett stöd som följer barnet i denna utveckling och ger inte sällan förutsättningar för att den kan ske. För att barnet ska kunna lära sig att ha inflytande över sin livssituation är det viktigt att det lär sig att ha inflytande över sin personliga assistans.

Att bli lyssnad på och tagen på allvar.

Utvecklingen i vårt samhälle går tydligt mot att stärka barns ställning. Sverige ratificerade FN:s barnkonvention 1990 och meningen är att det inte ska råda någon tvekan om att konventionen gäller i vårt land. Rättigheterna enligt konventionen gäller för alla barn, oavsett om de har en funktionsnedsättning eller ej.

När man vid den senaste översynen av lagen upptäckte att barns inflytande över insatser enligt LSS behöver stärkas, infördes därför ett barnperspektiv.

Barnperspektivet i LSS

Regler om barnets bästa. När åtgärder enligt LSS rör barn ska barnets bästa alltid beaktas. Barns rätt att komma till tals. När en insats rör ett barn ska barnet få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Utveckling och spridning av metoder. Metoder ska utvecklas och spridas för att även barn hos vilka funktionsnedsättningen ställer särskilda krav på kompetens, hos den som ska tala med barnet, kan komma till tals. En sådan kunskap ska vara ett kvalitetskrav i LSS-verksamhet. Obligatorisk registerkontroll. Den som bedriver verksamhet enligt LSS som omfattar insatser åt barn får inte anställa någon för sådana insatser utan att först kontrollera utdrag från belastningsregistret avseende den som ska anställas. Registerutdraget får inte vara äldre än ett år.

Det handlar om barn och deras familjer

Barn som har rätt till personlig assistans är framförallt BARN, med barns behov, önskemål och drömmar. Under barndomen läggs grunden för vår identitet, självbild och självkänsla. Barns behov av stöd varierar därför och måste följa den naturliga utvecklingen. Barns rätt till utveckling handlar inte bara om att bli vuxen utan den handlar om rätten till barndomens egen utveckling med lek, gemenskap och utforskande.